Ett hopp & livskonst

…och förvandling lär oss glömma bort vårt jag! Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag.

Jag vaknar ibland med sånger och imorse vaknade jag med en sång från psalmboken som jag sjungit många gånger. Många av de gångerna har jag inte, överhuvudtaget, förstått vad den handlade om. Vissa tider har jag typ förstått men ändå inte greppat det jag börjar ana nu. Tid för uppbrott och förvandling lär mig glömma bort mitt jag? Det där med uppbrott har jag blivit väl bekant med. De senaste 15 åren har varit full av olika slags uppbrott både i tankesätt, livsstil, relationer och  platser.

Lär oss glömma bort vårt jag… det är något man växer i tror jag. Inget man blir perfekt i under sin livsstid. Varför ska man glömma bort sitt jag? Vad betyder det egentligen? Under många år har jag lärt mig att feltolka den delen, att det handlar om att strunta helt i mig och mina behov, min kropps behov och vad den signalerar… men det går bara till en viss gräns. När gränsen är nådd har man inte så många fler valmöjligheter. Man måste vinna tillbaka sig själv. Det har jag gjort efter utmattningen valde jag mig själv i första rummet och den vägen har lett mig dit jag är nu. Lär mig glömma bort mitt jag… en mer korrekt tolkning av den frasen handlar om att släppa taget om mitt ego, min bekvämlighet och min lathet.

Men för att det ska vara möjligt behöver jag fortsätta vara rädd om mig själv. Jag tror till och med att det är så att när jag lyssnar till min kropps behov, när jag hör mina egna behov så får jag en hint om de goda nyheter som jag behöver och som många i min tid behöver.

Att glömma bort sitt jag handlar om att våga bryta sig loss från det där som håller en kvar i likgiltighet och hopplöshet. Att bryta tystnaden, ta fighten, våga säga det som skaver på insidan. Att glömma bort mitt jag handlar om att inse att jag är en del av en större helhet och mitt liv är inte bara mitt. Hur jag lever, hur jag köper, tänker, pratar och agerar påverkar andra människor. Så länge jag är uppe i mitt eget är jag fången i mig själv och inte förmögen att ta de steg jag behöver. Då är rädslor för vad andra ska tycka och tänka sådant som sätter riktlinjerna. Inte min längtan.

Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag. Hur bygger man broar till något som är okänt? Vad jag vet är att det är mycket i vår tid som behöver adresseras och tas itu med. Listan är lång över områden som vi behöver se en radikal förändring i. Att bygga broar till en okänd morgondag handlar om att göra det lilla jag kan för att lämna en bättre värld bakom mig.

När jag skriver detta brinner världens lunga en skogsbrand som sägs vara 83% större i år än tidigare. Det är ingen naturlig brand, några hävdar att den är anlagd, andra att det är normalt. Under tiden tornar mörka moln upp sig över Sau Paulo och dagen blir som natt på grund av röken. Det brinner. Vad händer om världens lungor slutar fungera? Ingen vet, vi kan bara ana.

Idag är det också 1-årsdagen på en sång som heter just ”det brinner”. Den handlar om hur många mår i Sverige idag. Om personer som brottas med självbild och ideal, normer och för trånga livsutrymmen. Den handlar om att bryta ny mark och att det är kärleken som är vägen fram.

Det här är bara två snabba exempel som är dagsaktuella. Det finns fler. Många fler.

Jag vaknade med ”uppbrott” idag och jag tror bestämt att det är tid för det nu. Det är tid att börja bygga broar till en okänd morgondag. Det är tid att lämna mitt jag, min bekvämlighet och det är tid för förvandling. Allt börjar med mig. Jag tillhör ett folk som är på väg, ett folk som i alla tider varit beredda att bryta upp. Jag har mina själsliga väskor packade för jag vet att jag kommer behöva bryta upp från trånga livsutrymmen och tankesätt för att upptäcka nya förutsättningar för liv bortom det jag redan vet.

Igår ropade jag med vinden, vi ropade i kapp ”nu vänder det!” och det är sant. Det vänder nu. Inte för att jag ser det med mina ögon utan för att hela mitt väsen sjunger det.

Jag är pionjärpastor, det är mitt jobb att bryta ny mark. Att bygga broar till en okänd morgondag står på min arbetsbeskrivning och jag har bara börjat.

 

Vad behöver du bryta upp ifrån av tankesätt, livsmönster eller platser som kväver livet i dig? Vad säger rädslan och vad viskar längtan?

Följ din längtans riktning den leder dig alltid fram.

 

Början på den här sången jag vaknade med är ord jag vill skicka med oss på vägen.

”Det finns djup i Herrens godhet och dess gränser ingen ser. Det finns värme i hans domslut mer än någon frihet ger.

Det finns nåd för nya världar mycket större än den här. Nya skapelser och tider nåd för allt som blir och är.”

 

Bonusmaterial: låten jag hänvisade till i texten ”det brinner- jag lovar dig”