Vi har precis överlevt årets deppigaste vecka. Förra veckan kallas för årets deppigaste där måndagen anses vara den deppigaste… tomt på kontot, långt till ledighet och annat att se fram emot, julpyntet är borta, ljuset har ännu inte erövrat så många timmar av dagen… det finns många anledningar till varför den anses vara den deppigaste.
Kände du av det? Hade du något eget som kvävde livet ur dig? Eller blev du drabbad av andras hopplöshet?
Det är många år sedan jag förstod att jag var högkänslig. En kompetens man sällan skryter med eller kanske ens ser som en kompetens och därmed användbar. För många är det snarare ett stort problem som leder till energidränage och ohälsa.
Men för mig har det mer och mer blivit en kompetens, en extra dimension som hjälper mig se och förstå världen och det som sker runt omkring mig. Jag uppfattar sådant som inte går att ta på, som ligger bakom orden och suckarna. Som färdas med vinden och som bor i rum, skogar och städer. Det går såklart inte att vara 100% säker på sin uppfattning därför drar jag sällan särskilt stora växlar av det jag uppfattar. Däremot håller det mig vaken och många gånger ser jag sedan något påtagligt eller är med om något som bekräftar det jag känt. Då hamnar det i erfarenhetsbanken som hjälper mig tolka och förstå även framledes.
På så sätt har jag över tid byggt ett stort bibliotek av erfarenheter och nyanser. En känslighet som hjälper mig vara förberedd, som guidar mig och som också kan hjälpa andra genom att jag delar med mig av egna strategier och perspektiv. Den är nästan ihopväxt med min intuition vid det här laget och min tillit till denna lyhördhet växer för varje dag.
Att vara starkskör som är en annan beskrivning av att vara högkänslig hjälper mig att vara en öppen, seende och älskande människa. Det är ju såklart inte alltid så roliga känslor att känna men de hör ju faktiskt till livet. Till skillnad från vad många tror så innebär det nödvändigtvis inte att man är svag som människa, en starkskör person är van att hantera känslor och djup som många andra inte ens skulle våga tänka på. Det sägs att man kan födas med denna egenskap, kanske är det så, men jag vet också att de erfarenheter jag bär med mig format fram denna sida hos mig. Sorg skapar avtryck och förändrar ens blick för alltid. Jag ser det inte som ett nederlag, snarare är det ett större nederlag att inte förstå vad man känner, fly från känslor eller vara likgiltig inför dem. Jag tror att alla människor kan öva upp en känslighet och lyhördhet – tror t o m att det vore räddningen för världen.
Förra veckan bodde jag i sorgen och deppigheten och jag fick smaka på hopplösheten både i mig själv och hos andra. Det frestade mitt tålamod enormt och fick mig att pröva mina motiv och målsättningar.
Idag är jag glad för förra veckans långsamhet och svärta. Det har nämligen fött mycket gott i mig. Det har fött beslutsamhet och större mod.
En del av svärtan är min. Sorger jag lever med som följeslagare i livet. Men en del var sådant som fanns i luften, i radioprogrammen, i artiklarna och blickarna som växlades. Det är viktigt att kunna sortera alla känslor och veta vilka man själv kan ta ansvar för och vilka man får släppa taget om. Åh om jag hade vetat det som tonåring, 20-åring och 30-åring! Vissa saker kommer väl med åldern, det är en av de saker som gör mig så tacksam över att bli äldre. För varje år mer erfarenhet och mer möjlighet att stå för det som ger liv för mig och andra.
Så vad händer efter den deppigaste veckan på året? Blomster väntar!
Jo den här veckan planerar jag att inventera mina fröer inför en ny blomstersäsong både i trädgården här utanför och i mitt hjärta. Om det är något mörkret lär en så är det att vara rädd om det liv man har. Och jag tänker ta vara på mina chanser till blomster, jag tänker ta ansvar för det jag kan, använda mina privilegier, njuta av min frihet och ta sats ännu lite till.
Ett hopp & livskonst 
Känner igen mig i detta… är också högkänslig med allt vad det innebär. Men du beskriver det väldigt fint!!!
❤️
Tack – Du skapar ord som hjälper mig att se vad som är mitt o ”andras” så jag inte blandar allt i ett kaos. Allting har fram och baksidor, är själv tacksam för min sensitivitet.
Inge..
Tack för de orden! Vad fint om mina ord får skapa lite ordning 😊
För mig personligen har det bara varit skit att vara hsp, lärde mig bara för ett litet tag sen att vi finns som personlighetsdrag. Däremot har jag mitt drag varit en förutsättning för alla andras väl och ve 😶 men att nyss fått erfara att vi finns med vetenskapligt namn..har inte fått mig att jubla av tacksamhet mer än att jag vet varför jag inte är som alla andra.. svårt svårt svårt att göra nåt bra av mig liksom 🙈
Hej! Jag tror jag förstår vad du menar. Det är lätt att bli utnyttjad när man har den här känsligheten eller att känna att man har ett ansvar att agera på allt det man ser och upplever. Det tog lång tid för mig att hitta en balans där jag kunde sortera ansvar och ge mig själv ”ledigt” trots att jag ser och upplever behov eller situationer som andra inte gör. Jag tror också att man kan öva sig i att få användning för känsligheten – även om vi fortfarande på många sätt lever i ett samhälle som inte värdesätter den kompetensen. Den behövs oavsett och det handlar väldigt mycket om att förstå funktionen och veta vad man kan göra. Och så ibland är det bara tungt att bära hela världens tyngd under perioder då det liksom känns i hela luften. Då är det en tröst, iallafall för mig, att jag inte behöver ta alla de där känslorna personligt. Att det liksom inte har med mig att göra.
*ler* jag har lite att jobba med. 😏 läser dina inlägg flera gånger och försöker lära och ta efter dina kloka ord att omsätta i mitt 🌹 må gott gott så länge🌹🌹🌹
Man får ta ett steg i taget där det är möjligt! 🌸 Önskar dig allt gott 😊✨