Jag har fått min första recension på boken ”Mer än en överlevare – en handbok från ödemarken” och först ut är tidningen Dagen!
Det är en av våra stora kristna nyhetsmagasin och en av de tidningar jag läst mest flitigt och haft mest att göra med genom åren.
Det var ett tag sedan jag skickade in min bok till redaktionen så jag har nyfiket väntat på att få ta del av recensionen!
Recensionen är uppriktig och innehåller både ris och ros, det är bra såklart! Jag behöver inte försvara varken mitt verk eller det arbete jag gör. De hälsningar och kommentarer jag fått från er läsare är bevis nog för att det jag skrivit nått fram trots sina brister. Och kanske är det mitt viktigaste budskap med boken ändå: att det är just det skört sårbara, det som inte kanske ens känns helt perfekt som är både värdefullt och det som i slutändan kommer med liv.
Min ambition är såklart alltid att göra mitt bästa och att ta in hjälp med det jag inte kan. Så gjorde jag också i arbetet med boken. Jag är glad för de som varit inblandade i detta arbete!
Att våga vara sårbar kostar på. Det är obehagligt både för den som bjuder in och för dem som blir inbjudna. Men det är vår enda väg framåt tror jag. Både för kyrkan och för det samhälle vi är en del av. I det sårbara kan nämligen något nytt få födas och framförallt kan något bli helt. Att jag valt min egna väg är sårbart och når inte alltid hela vägen fram (särskilt inte om man söker efter den felfria slutprodukten). Nu är boken bara ett steg på en mycket större vandring. Och jag kommer säkerligen få höra både det ena och det andra längs de stigar jag försöker trampa upp.
Kan man vara proffesionellt sårbar? Frågan ställs ofta till skamforskaren Brené Brown och hennes svar ger mig mod att fortsätta traska vidare: nej det kan man inte. Att vara sårbar är alltid obehagligt och vi får försöka lära oss leva med det! Det är priset vi får betala för att leva ett helhjärtat liv.
Och något annat liv har jag ingen lust att leva!
För dig som vill läsa den hittar du den här!
Ett hopp & livskonst 