Ett hopp & livskonst

Idag börjar den kristna fastan inför påsk. Fastan inför påsk har sin förebild i de 40 dagar som Jesus spenderade i öknen.

Hur man fastat och vad syftet till fastan varit har sedan förändrats genom kyrkans historia. Alla troende har olika relationer till den här traditionen. När jag växte upp lärde jag mig om att jag som troende var fri från den typen av tradition – att jag inte behövde praktisera den.

Men idag skulle jag snarare vilja säga att jag är fri till att praktisera den! Jag har under många år valt att hänge mig denna tradition och låtit det ta olika uttryck alla år. Syftet för mig har varit att fördjupa min blick på livet och min delaktighet i det.

Olika delar har berört och talat till mig olika år. Under en period var jag starkt berörd av hur evangelierna berättade om att det var Anden som förde Jesus ut i öknen (se till exempel Matteusevangeliet kapitel 4 och från vers 1, Markusevangeliet kapitel 1 och vers 12). Att det var Anden som förde ut Jesus i öknen berättade för mig om hur det finns en andlighet som man kanske bara kan upptäcka i ökenlandskapet. I det karga, avskalade och prövande. Jag har själv levt i olika tider som mer eller mindre kan beskrivas som en öken och vet vad det inneburit för min andlighet. Det har inneburit rikedom och mognad på ett sätt jag inte vet om jag någonsin hade kunnat nå på annat sätt.

Man är fri att själv bestämma vad fastan ska ha för syfte och vad den ska bestå av. Men för mig har det varit viktigt att bevara tanken på öken. Att det inte handlar om självdisciplin eller att jag genom några speciella praktiker ska öva min duktighet. Utan istället försöka hitta det där som skapar tystnad och tid i mitt liv för eftertanke och rannsakan.

Eftersom jag genomlevt en hel del ofrivilliga ökenperioder har jag vissa år upplevt att min fasta bestått av mer fest än avhållsamhet. Om syftet är att komma närmare Skaparen och Livgiverskan (olika namn på Gud) så måste man utgå från var man befinner sig i relationen till Gud. Vad är mitt nästa steg för att fördjupa kontakten? Vad är det jag idag behöver upptäcka, växa i, utforska? Finns det saker i mitt liv som håller mig ifrån det liv jag längtar efter att leva och kan jag i så fall under fastan öva på att leva utan de där sakerna?

Hur som helst tänker jag att det viktigaste med fastetiden är att ställa dessa frågor. Att låta det vara en tid då man inte bara lever på slentrian och tar allt för givet. Fastan är en möjlighet varje år att se över ens intentioner och hitta tillbaka till det som är allra viktigast.

Så varför inte låta det här bli en tid av att stanna upp och lyssna inåt efter kärlekens väg för dig? Jag listar här nedan några frågor som du kan använda som hjälp i ditt lyssnande.

En vettig andlig praktik att lägga till under fastan är att skriva dagbok. En andlig sådan där dessa frågor får utrymme. Där drömmar, tankar, längtor och förhoppningar får trängas på bladen och bilda en riktning framåt.

Vad längtar du djupast efter?

Vad i dig behöver inleda en vandring mot Golgata för att låta dö?

Vad behöver du släppa taget om?

Vad längtar du efter ska få mer liv?

Vad behöver du därför avstå eller lägga till under kommande 6 veckor?