Idag är det 2:a Advent och jag vill fortsätta skriva om advent och om det som skaver. Men det är inte så enkelt. Adventstiden är en av de viktigaste på året för mig, eller har iallafall varit. I kyrkoåret är det här en av de mest innehållsrika tiderna, så full av existentiellt material. Samtidigt en av de tider som skavet blivit som mest tydligt, där utanförskapet blev extra synligt för mig. Det är inte så svårt att känna sig som en som skapar dålig stämning. Advent är för många en uppladdning inför jul med mer sånger, mer pepparkakor, mer ljus och julmys. Vi översköljs av söta toner och smaker. Allt ska vara finstämt och arrangerat så att vi kan trappa upp den sköna stämningen hela vägen till jul.
De senaste åren har jag ändå försökt när jag fått möjlighet att predika och lyfta ett annat perspektiv som bara blivit viktigare för mig. Första advent skrev jag om vikten att acceptera mörkret och inse också dess viktiga funktion i våra liv. Hur adventstiden lyfter oerhört viktiga existentiella frågor som vi mår bra av att lyssna på och bearbeta.
Temat för andra advent är ”Guds rike är nära”, kanske tänker vi att Guds riket visar sig genom det stora julmyset, genom sångerna och hoppet om att Jesus föds in till världen. Men då glömmer vi vad det var Jesus faktiskt gjorde medan han levde. Vad det var han stod för och skapade av värld här och nu.
Guds rike är inget avlägset rike för en annan tid. Guds rike handlar om ett tillstånd som kan skapas här på jorden närhelst en eller flera människor väljer att agera och leva på ett sätt som bryter med förtryck och härskarkulturer. Varhelst människor väljer att ge utrymme för olikheter och mångfald, finns Guds rike mitt ibland dem. Där krigsropen byts mot nyfikna frågor och den som hungrar får äta sig mätt. Guds riket är nära där sympati byts mot empati och vi möts som de mänskliga syskon vi är på denna jord.
Det handlar om de val vi gör i våra liv i vardagen. Jag kan välja om jag vill vara en agent för ljus och fred eller för splittring och konflikt. Jag kan välja att göra mitt för försoning eller att undvika de obehagliga samtalen. Andra advent påminner om att det är i våra hjärtan den stora kampen står, det är där vi väljer vilket rike vi ger utrymme för.
När det kommer till fredsarbete finns det en viktig regel jag lärt mig de senaste åren och det är den att den stora fienden till sanningen inte är lögnen utan tystnaden. Om vi vill ge utrymme för Guds rike behöver vi därför bryta tystnaden och ge utrymme för de olika perspektiven, de olika sanningarna. När vi kan mötas och respektera de olika perspektiven skapar vi Guds rike här och nu.
Avslutningsvis vill jag dela en annorlunda adventssång jag funnit tröst och inspiration i de senaste åren. Hela sången kan du höra via klippet nedan, här kommer ett urklipp av de sista verserna!
”Sometimes it’s hard to light the candle and drink the tinsel
When Christmas seems to not unwrap gifts but wounds
Reminding us of the people we’ve lost
Of the things that have been stolen
Of despair of grieving
The kind of sadness a Christmas carol can’t seem to shake
And what do we do with this baby?This savior whose arrival had no celebrity, no red carpet, no paparazzi
Just mary and joseph, and manger animals
And stars to lead wise men
What does this Jesus have to do with our brokenness and wounds?
What does he have to say when the plotlines of our lives don’t wrap up neatly like a Christmas tune?
This Jesus is not just a baby.
He is the radical revolutionary who came to do the saving
Who spoke uncomfortable truth to the narrow minded religious
Who turned over tables for justice
Who used his voice to speak for children, orphans, widows
Who became freedom for the oppressed, yes
He wanted us to know peace so badly he sacrificed himself.
So we could realize we are not us vs. them
We are us with Him
Us, who want to walk in love and serve like Him
Fight against injustice and poverty with him
Let’s listen to those who are hurting
Mourn with those who are weeping
Let’s do what we hear the angels singing
For love for peace for goodwill for all humanity this Advent
May jesus teach a weary world and our weary souls to fight for justice
And someday live in peace” (Lyrics: The Liturgists)
Ett hopp & livskonst 