Gud som haver barnen kär, se till mig som avvikande är

Vi klämde hela serien med ”Gud som haver barnen kär” som finns på SVT häromdagen och jag måste säga att det var efterlängtat att få ta del av dessa berättelser. Alla har inte farit illa av att växa upp i en religiös kontext men en del har det och det är viktigt att lyssna till dem. Inte bara för att ge dem en chans till upprättelse utan framförallt för att lyssna till hur saker som görs i all välmening ändå kan bli så fel.

Sedan serien släpptes har många känt ett behov av att påpeka att ”inte alla” som växt upp i kyrkan farit illa, eller att ”inte alla” religiösa sammanhang är på det sättet. Det är självklart att det inte är så. Men det finns personer som far illa och det är viktigt att förstå varför så att vi inte fortsätter upprepa samma misstag om och om igen (som är fallet i dessa exempel). Det är framförallt de som på något litet vis avviker som alltid far illa i den grupp de tillhör. Det spelar ingen roll om du är kristen, muslim, idrottare eller socialdemokrat. Om du växer upp i ett sammanhang där utgångspunkten är att det finns en sanning och det är den du ska rätta dig efter för att tillhöra så kommer du att fara illa om du av någon anledning ifrågasätter den sanningen. Det är inte säkert att detta ifrågasättande görs medvetet, men den som av någon anledning avviker från normen kommer att få känna på stinget som det innebär. Ofta blir det internaliserat också eftersom man kanske inte känner till någon annan värld eller sanning och därför börjar tro att det är ”mig det är fel på”.

Jag tycker serien är bra och viktig och den lyfter fram likheten mellan de olika berättelserna. Det jag hade önskat att serien kunde ta ännu mer fasta på är just det som är likt, nämligen strukturerna. Strukturerna visar bland annat en tydlig gräns mellan innanför och utanför, hur viktigt det är att följa vissa regler för att passa in, vad som händer om du av någon anledning inte passar in. Teologin är verktyget för att få människorna att underordna sig strukturerna. Strukturerna talar om gemenskapens mörka sida, de finns i alla former av grupper och det är när vi inte är medvetna om dem eller inte vill kännas vid dem som det blir farligt.

När en gemenskap säger sig bygga på kärlek, på respekt och allas lika värde men sedan misslyckas med att förmedla det till en mångfald, är det tillslut något annat som kommuniceras. När man sedan inte vill lyssna på de som farit illa utan skjuter det ifrån sig, då blir gemenskapen farlig på riktigt.

Ingen gemenskap är fri från den här dynamiken, gemenskapen stärks av ett tydligt vi/dem förhållande, bygger på en gemensam värdegrund och världsbild. Det är inte nödvändigtvis där problemet ligger utan i hur vi förhåller oss till dem som av någon anledning avviker från det som vi anser är gemensamt. Om vi säger att vi vill bygga en kärleksfull och inkluderande gemenskap blir det därför ännu viktigare att faktiskt göra det och hela tiden bearbeta och arbeta på fördomar och relationen till det avvikande. Det blir viktigt att påminna sig själv och andra om blinda fläckar och vara ödmjuk inför att vi inte alltid lyckas hela vägen. Om man inte vill bygga den typen av inkluderande gemenskap blir det viktigt att tydligt kommunicera det och i de fallen tycker jag en åldersgräns för när man kan delta är rimlig. Jag tror det är viktigt att vi kan tillåta en mångfald av grupper och tillhörigheter i vårat samhälle, men med frihet kommer ansvar och här har vi en hel del att lära.

Det är på tiden att dessa berättelser kommer fram och jag hoppas att det på sikt kan leda till konstruktiva sanningar. Tills dess vill jag avsluta med några frågor för dig som vill ta ämnet på allvar för egen del.

  • Hur förhåller jag mig till det som är annorlunda?
  • Hur reagerar jag på det som är okänt för mig?
  • Vilket steg kan jag ta idag för att ge mer utrymme för olikhet i mitt liv?

6 reaktioner på ”Gud som haver barnen kär, se till mig som avvikande är

  1. Hej och tack!! Jag såg alla avsnitt i ett svep oxå. Så glad att du skriver om detta! Jag har dock lite svårt med din jämförelse med någon ” vanlig förening” eftersom dessa människor har skrämt och hotat om helvetet.. 😦 jag förstår nu när jag som +50 känner rädsla för den eviga förtappelsen 😥 hur sjuk min uppväxt var… Men, du är ”Min idol” (jag tillåter mig att hava sådana nu för tiden) Tack igen! Skulle gärna vilja träffa dig, eller prata mer med dig på något vis… ♥️

    1. Tack Anna för din kommentar! Jag uppskattar att du inte håller med mig, jag kan se vad du menar 😊. Jag menar inte att förminska det som sker i kyrkan men vill samtidigt inte blunda för att andra grupper oxå har destruktiva element. Att det hör till själva gruppdynamiken också.

      Men det blir mycket allvarligare i ett religiöst sammanhang eftersom det inte bara handlar om identitet och tillhörighet utan oxå om vad man tror händer efter man är död. Det är rädsla på så många nivåer att hantera. Det är viktigt att påpeka! Tack för att du gör det, kommer lyfta det perspektivet framöver när jag skriver om detta!

  2. Bra skrivet Josefin – vi människor är så komplexa… Det du skriver får mig att tänka på en textrad jag läst:
    Idé föder organisation – organisation dödar idé.
    Därför tror jag inte på en Andlighet som ska organiseras, det har aldrig fungerat o kommer sannolikt inte att göra det heller – oavsett organisation. Anden ska vara Fri.
    Inge..

    1. Tack för din kommentar Inge!
      Jag håller med, tror det är svårt att få det hälsosamt. Kommer alltid vara några som hamnar i kläm och många som inte förstår hur förtryckta de är för att kunna stå kvar.

  3. Hej!
    Jag tycker det är viktigt att just dessa berättelser får berättas! Jag själv är uppvuxen inom pingst och är fortfarande med i allra högsta grad. Jag tror att jag har haft förmånen att få växa upp i en familj där ifrågasättanden var viktiga. Min far var politiker och vi diskuterade högt och ljudligt. Jag är van att i alla sammanhang säga min åsikt, men även få den ifrågasatt. Jag och mina syskon har olika förhållningssätt idag till kyrkan, men är fortfarande troende.

    Jag vill egentligen bara säga att det är viktigt att våga fråga, vända på, vrida på, respektera alla och älska sina barn. Jag blev så bedrövad över de familjer som tagit avstånd från sina egna barn, hjärtat gick sönder.

    Du är bra!

    1. Tack!
      Ja, det är verkligen viktigt att berättelserna får utrymme och får tala för sig själva!

      Jag har också lärt mig att ifrågasätta (till viss del åtminstone) och letar strukturer och konstruktiva lösningar på sådant som skaver. Men har oxå stångat mig många gånger blodig i olika sammanhang för att få fortsätta göra det. Blivit obekväm och jobbig.

      Så viktigt att olika röster får utrymme nu!

Lämna ett svar till Sofia ström Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s