Ett hopp & livskonst

Vi har alla varit där, i relationer som blir destruktiva av någon anledning. Ibland är det dålig timing, ibland är det ingen bra mix av personligheter och ibland är det så att man upptäcker att man hamnat i relation som har destruktiva mönster och som bryter ned ens värde och livsgnista. Det är inte alltid så lätt att få syn på det där eller förstå att det faktiskt är relationen som är skadlig. Rätt ofta ignorerar vi signaler för att vi vill fokusera på det som är bra, för att vi investerat så mycket i relationen eller i drömmen om vad relationen skulle kunna innebära. Ibland ser vi inte signalerna, vi kanske levt i dem hela livet och tänker att det är så det ska vara, det har blivit normalt. Jag har skrivit det här inlägget just för att det ibland är så svårt att se. För att vi behöver bli mer medvetna om det som bryter ned oss, så att vi kan ta medvetna beslut för att skapa miljöer som bygger upp och stärker oss istället.

Relationer är det dyrbaraste vi har, den absolut viktigaste är den till oss själva för det är den vi i slutändan har att ta ansvar för. Men relationer till andra människor är livsnödvändiga för oss därför är det så viktigt att vi också blir medvetna om hur otroligt skadliga de kan bli. För alla relationer är inte hälsosamma, det kan bli otroligt kostsamt att stanna i en relation för att man tror att det är det viktigaste man kan göra. När allt kommer omkring så är relationen till dig själv grunden för alla andra relationer, om du förlorar dig själv kommer ingen annan relation vara sund. Relationer kräver arbete, ödmjukhet och respekt. Det krävs att vi lyssnar in varandras behov, är måna om att olika perspektiv och behov får lika utrymme. Jag tror vi kan arbeta även på destruktiva relationer så att de förändras till något hälsosamt. Men det kräver att båda parter är villiga att göra jobbet.

Jag tror vi alla någon gång kommer upptäcka att vi hamnat i relationer som inte är vad vi trodde de skulle vara. Alla har ansvar i en relation men ansvaret ser olika ut. Grundläggande så har vi alla ett ansvar att göra vårat bästa för att inte skada någon annan. Ibland gör vi det ändå av okunskap eller för att vi själva har blinda fläckar. När någon gör oss illa har vi ett ansvar att säga ifrån, om beteendet fortsätter har vi ett ansvar att sätta tydliga gränser och fortsätter det även efter det behöver vi ta beslut hur vi vill förhålla oss till det skadliga. Om man väljer att stanna kvar har man lika stor del i det destruktiva, det är att acceptera de villkoren även om man har en agenda att förändra dem. Vi kan inte förändra någon annan än oss själva, så i slutändan handlar det ändå om det, om omständigheterna är destruktiva och man väljer att stanna kvar får man ta ansvar för kostnaden för det också. Sen är det naturligtvis inte så enkelt att lämna, att sätta gränser eller säga ifrån, men det är faktiskt vårat ansvar. Den som gör skada har ett ansvar att lyssna, lära av situationen, förändra sitt beteende och be om förlåtelse (i den ordningen). Ibland når vi inte dit i en relation utan vi behöver gå skilda vägar, det kan många gånger vara livsnödvändigt men det kommer alltid kosta mycket. Inte sällan är det så att du som insett hur du påverkas negativt av en relation tillslut tvingas ta ett beslut att lämna oavsett om den andre förstår det eller inte. Jag tror att det är något av det absolut svåraste en människa kan behöva gå igenom, särskilt om det är relationer som betytt mycket och som pågått under lång tid. Inte sällan är det därför många väljer att stanna kvar, trots att det innebär att man får betala med sitt eget liv.

Du har kanske hört någon förklara en relation eller situation, eller så har du varit där själv. Några vanliga argument och förklaringar som många gånger blir till ursäkter att fortsätta ”som vanligt” trots att det blir destruktivt för alla inblandade. Några meningar handlar om hur det kan kännas att vara i en destruktiv relation. Vill det sig illa har den du har relation med använt dina ord mot dig och vänt på dem på ett sätt som gör att du börjat tro att det är dig det är fel på. Det är bara du som kan svara på om relationen är destruktiv, det jag vill med dessa rader är att göra dig uppmärksam på tankar, känslor och ord som är vanligt förekommande så att du i och med det kan förstå att du inte är ensam och att det troligen inte är dig det är fel på utan andra omständigheter runt omkring. Förhoppningsvis kan den medvetenheten bana väg för en positiv förändring för dig på något sätt!

Hen menar inget illa, hen är bara inte medveten om vad den gör och vilka konsekvenser det får för dig. Men du får regelbundet städa upp och ta rätt på konsekvenserna av det omedvetna beteendet.

Du har försökt ta upp situationen på flera sätt, försökt vara konstruktiv. Men du får antingen höra att du kommer med dålig stämning eller så är det du som är skör.

Du försöker sätta gränser i relationen men hen fortsätter att hela tiden ifrågasätta dem eller kräva att du ändrar dem. När du håller fast vid dina gränser är det du som är oförsonlig och söker konflikt.

Men det finns ju också så mycket som är fint med hen, allt är ju inte dåligt, du kanske till och med älskar vissa sidor väldigt mycket. Frågan är om dessa sidor väger upp det negativa? Kan det vara värt att acceptera det dåliga för att få del av det som ändå är bra? Frågan är hur du mår i det långa loppet. Blir dina behov tillgodosedda på ett sådant sätt att det negativa snabbt rättas till eller glöms bort? Eller tar det energi från dig att regelbundet behöva jobba med dig själv för att hitta tillbaka till kärleksfulla tankar om dig själv och ditt värde?

Andra verkar ju inte ha något problem med hen, det kanske bara är du som inte förstår tillräckligt eller som övertolkar för mycket? Du kanske bara skulle slappna av lite och inte vara så allvarlig hela tiden?

Du har försökt kommunicera dina behov, sett möjliga lösningar men det finns aldrig tid eller utrymme att försöka göra något annorlunda.

Du har berättat hur du tar skada av beteendet, av hens attityd gentemot dig men ingen förändring görs.

Du får höra att du är så negativ och att det är din negativitet som gör att du bara ser det som är dåligt och inget av det som är bra. Att det vore bättre om du kunde försöka fokusera mer på det som fungerar och är bra och mindre på det dåliga. Alla relationer har ju brister, låt oss inte fokusera på dem kanske du får höra.

Ni har så många gemensamma vänner och så många minnen. Hela ditt nätverk delar du med hen. Kommer du behöva skapa helt nya sammanhang nu? Du vill ju inte bryta alla relationer men dina vänner verkar ju inte se hur du far illa i relationen. De kanske kommer ta hens parti. Vad gör det med dig då? Får det dig att tvivla på om det kanske ändå är du som är problemet. Om du bara kunde släppa lite på hur du mår i det här och istället försöka njuta lite, se det positiva, va lite skön.

Du söker hjälp och jobbar med dig själv för att om möjligt kunna rätta till det som inte känns bra. Kolla om det faktiskt ändå är du som är problemet. Du får fler verktyg att ta med tillbaka till relationen men det skapar bara ännu mer konflikter eftersom du kommer med något nytt och försöker förändra.

En stor del av din brottning är för att du suttit med känslan ensam och den du har relation med har ett gott rykte om sig. Den kanske t om använder sitt goda rykte för att säga att det är dig det är fel på. Du får också veta att du är ansvarig för att inte svärta ned hens rykte. Att om du berättar om något som hänt eller skulle tala negativt om hen så är det du som svärtar ned hens rykte. Det är ditt ansvar att skydda ryktet från att svärtas ned av det där ”fula” som du bär på.

Du kanske har börjat sätta ord på dina upplevelser. Du lär dig mer om dig själv och dina behov. Du får höra att du tänker klokt och att du har mycket resurser, av andra. Men i relationen blir du fråntagen dina egna slutsatser och känslor, de förminskas eller hånas ibland till och med inför publik.

Det här är meningar som motiverat mig att fortsätta engagera mig, som har fått mig att stå kvar trots att det kostat mig mycket. Det här är beskrivningen av min destruktiva relation med ”kyrkan”.

Föreställ dig nu att relationen jag beskrivit är med din partner, din nära vän, kolleger på arbetet, någon i din närhet, din församling, din familj osv. Vad händer i dig när du speglar relationen i dessa ord? Om det väcker oro, stress eller andra negativa känslor kan det vara värt att lägga lite tid på att utreda varför det väcker negativa känslor hos dig. Om det är så att någon relation du har faktiskt inte är så sund som du önskar.

För att komma vidare ur en destruktiv relation behöver du ofta luta dig mot andra sunda relationer som kan påminna dig om att du tar rätt steg. Sök dig därför till människor som stärker din självkänsla, som får dig att känna din egen styrka igen. Ta den tid du behöver och all hjälp du kan få!

Beroende på vad det är för relation du lämnar finns olika stöd att få av organisationer och stödgrupper. På den här länken kan du få mer information och stöd från 1177. Där finns också kontaktuppgifter till olika organisationer och forum som kan stötta dig vidare. Om det är en församling eller liknande kontext du behöver lämna börjar det formas olika sammanhang, jag vill tipsa om facebookgruppen ”De fria fåren” dit du är välkommen om du lämnat, bearbetar eller omdefinierar tro och tillhörighet till kyrkan. Den hittar du genom att söka på namnet på facebook.

Lyssningstips: Podden The rise and fall of Mars Hill som tidningen Christianity today gjort ett riktigt bra journalistiskt arbete med att porträttera hur farlig en församling kan bli om man inte är medveten och vakar över vilken kultur man skapar.