Ett hopp & livskonst

Vi har alla erfarenheter och sammanhang vi formas av. Olika saker i vår uppväxt som sätter spår och vi tar med oss egna slutsatser utifrån det. Alla människor växer upp i formande sammanhang, familj, skolklass, grannskap, släktingar och andra sammanhang som man skapar sig eller blir en del av. De där sammanhangen är med och formar oss till dem vi blir på gott och ont. Vi kan växa upp i samma sammanhang och ändå få med oss olika erfarenheter både på grund av personlighet och fallenhet men även beroende på andra erfarenheter vi fått med oss i livet. Den bild vi har av oss själva, som skapats av vår uppväxt är också med och formar hur vi påverkas och tolkar det vi är med om. Berättelser vi omges med kan både förstärka negativa erfarenheter eller nyansera dem. Beroende på vad vi bär med oss drar vi sedan olika slutsatser om sammanhang och situationer. Det innebär att vi behöver se på verklighetsbeskrivning som något komplext och ibland också motsägelsefullt. Två personer kan vara med om samma händelse och få med sig helt olika erfarenheter och slutsatser. Bådas reaktion är förankrat i den verklighet som är deras. Om vi vill skapa rum för helande behöver vi ge utrymme för fler nyanser, fler perspektiv och erfarenheter. Vi behöver också i detta lära oss ansvarssortering, alla människor kan göra fel och när det blir fel behöver vi kunna ta ansvar för det och göra det vi kan för att rätta till det som gått sönder. Men vi behöver också förstå att när det sker finns det inget normalt att återgå till. Ett sådant arbete skapar alltid nya förutsättningar att förhålla sig till.

Att se tillbaka och gå igenom olika händelser är värdefullt för ditt växande. Att bli medveten om vad som formar och format hjälper dig att bearbeta det du varit med om men också värdesätta det du har lärt dig. När du går tillbaka kan det vara värdefullt att ta med dig några frågor för att få perspektiv och fördjupa din minnesbild. Frågor som t ex : 

Allt vi är med om formar oss, det är upp till oss att bestämma på vilket sätt det ska forma oss och hur vi ska bära det med oss resten av våra liv. Smärtsamma saker händer och det kan vi inte skydda varken oss själva eller andra ifrån. Men vi kan välja hur vi vill hantera det smärtsamma, om vi vill lyssna och lära av det eller vända oss bort ifrån det och därmed stänga dörren till förändring. Det vi varit med om blir en del av berättelsen i våra liv, det kan bli till tunga stenar som vi släpar på i tysthet eller till diamanter som glittrar även för andra. Det existentiella perspektivet har varit ett viktigt redskap för mig att bearbeta och sätta riktning. Vem vill jag vara i den här världen? Om jag ska lämna ett spår efter mig i historien, vilket spår vill jag i så fall lämna? Det har också varit viktigt att inse att jag blott är en droppe i havet, mitt liv kanske inte är så viktigt som jag ibland tänker. Att hitta till avslappningen i hur jag vill leva mitt liv har hjälpt mig formulera mina sanningar och hitta till de värderingar som bär upp mig.

Många som lämnar kyrkan lämnar också tron, för orden och innehållet är så nära förknippat med det destruktiva. Jag har full förståelse för det och tror det kan vara nödvändigt för en del. Men jag ser också den existentiella vilsenhet som skapas när allt det där är lämnat. Det är därför så viktigt att vi dels kan gå tillbaka och se vad som format oss och få fler nyanser på de erfarenheter vi gjort. Dels att bearbeta det vi varit med om, lära av det så att vi kan gå vidare i livet utan att vara tyngda av det som varit. Men bara för att man bearbetat sin historia innebär det inte att man kan gå tillbaka till hur det var innan, eller att det kommer vara smärtfritt framöver. När något gått sönder, när vi fått ny medvetenhet eller ansvarssorterat leder det alltid till förändring. Om vi inte ska fortsätta upprepa samma misstag om och om igen behöver vi göra något annorlunda nästa gång. Det kan vara både obekvämt och jobbigt att dra gränser men det leder oss förhoppningsvis till ett liv där fler nyanser och former får plats!

Det livet behöver även fortsättningsvis förhålla sig till en existentiell verklighet, eftersom det är vad det innebär att vara människa, men den behöver inte definieras eller styras av någon utanför dig själv. Nyanserna är jätteviktiga i det arbetet tror jag, att tillåta sig experimentera, testa både nya och gamla verktyg så att man kan rekonstruera en livssyn som kan bära dig vidare och fram till de evigt pågående blivandet!

I veckans poddavsnitt fortsätter jag dela med mig av min uppväxt och erfarenhet från sammanhang där man delar tro. Det är ett avsnitt som bjuder in till reflektion både kring hur vi hanterar ny information, vad som formar oss och hur vi låter det påverka våra liv samt hur medvetenhet alltid ställer oss vid vägval.

Du hittar podden här eller i de appar där poddar finns!