Ett hopp & livskonst

Låt inte någon förminska eller se ned på dig för att du är avvikande inte heller för att du är för mycket eller för lite av någonting. Var frimodig och ställ dig som redskap för ljuset, sanningen och hoppet på det sätt som du kan med de talanger och drivkrafter som bor i dig. Bygg med en stor dos av tillit till att det finns mer, att vi kan göra skillnad, att vi inte ser hela bilden och att tiden är vår bästa vän.

Ännu en gång fylls de kristna tidningarnas debattsidor om frågan kring kyrkans inställning till hbtq-personer och huruvida det är ok att leva i en kärleksfull relation och samtidigt tillhöra kyrkan. Det här är inte ett debattinlägg, inte heller en lång bibelutläggning till hur man ska tänka i frågan. Det här är ett ställningstagande som jag inte vågat göra offentligt innan. Men det gör jag nu och det är inte en sekund förtidigt.

Under mina dryga 40+ år har jag erfarit och kommit till insikten att det är tillräckligt svårt att vara människa på den här jorden. Vi behöver inte sammanhang som gör det ännu svårare genom att skapa regler som säger vem som får vara med och på vilka villkor. Sammanhang som å ena sidan predikar om en villkorslös kärlek och säger sig visa på den rätta vägen till livet men å andra sidan sätter upp staket och skapar villkor för att kärleken ska bli tillgänglig.

Det är tillräckligt svårt att komma ut som sig själv i den här världen. Att lära sig älska sig själv med alla brister och skuggsidor. Tillräckligt utmanande att ta itu med de sår livet och uppväxten ger. Det är framförallt här det har skavt för mig. För det är som att vi lärt känna helt olika versioner av Jesus. Den Jesus jag lärde känna och som varit en räddande kraft för mig i livet har alltid mött mig med enorm kärlek. Han har varit en varm trygghet i en värld som varit svår att leva i. Han har aldrig fått mig att skämmas för den jag är eller sagt att jag måste begränsa mig själv. Det har andra haft fullt upp med att göra medan Jesus alltid varit den som sagt ”Kör bara kör”. Jag får inte ihop min Jesus, han som alltid tog de utsattas sida, som stod på barrikaderna för orättvisor och ojämlikhet och visade på kärlekens väg, med den som inte kan välkomna människor med avvikande sexuell läggning. Om det är några texter det finns gott om så är det berättelser om hur Jesus markerade mot de religiösa regelryttarna (fariséerna) och visade på kärlekens väg som alltid öppnar dörren för dem som står utanför.

Det vanligaste argumentet är att det är bibeln som skapar dessa villkor och att ingen av oss kan göra något åt det. Vi kan tycka vad vi vill men om vi vill följa Guds ord måste vi rätta oss efter det, menar man.

Man gör sig då till offer för en bibeltolkning och skapar ett korthus av sin läsning som inte tillåter några nya tankar för då rasar allt. Den kommentaren kommer i princip i varje sådan här diskussion. Vad händer med övriga bibeln om jag ska omvärdera vad som står i en viss text? Jag vill säga, ingenting händer med bibeln! Den kan fortsätta inspirera och vägleda och vara en god samtalspartner i livet. Man kan läsa och förstå bibeln på många olika sätt, man kan tro att den bär sanning och samtidigt acceptera att den alltid kommer att tolkas olika från tid till tid och från människa till människa.

När vi ser på ett konstverk är det olika saker vi ser, någon blir rörd till tårar, en annan provocerad och en tredje förstår inte alls vad den ser. Men det är fortfarande samma konstverk. Vad ville konstnären förmedla för budskap? Ibland vet vi men ganska ofta lämnas det till betraktaren att själv få beskriva. När vi läser en text händer precis samma sak i oss, vi förstår den olika för våra inre världar är olika mottagliga för det som står. När jag predikar för en samling så kommer det vara olika budskap som landar hos dem som lyssnar. Vad är då sant?

Det som är sant är det som får liv i våra hjärtan. Det som får oss att vilja stråla starkt med det ljus som vi äger. Det som skapar frihet i oss att våga leva ett helt liv. Omsluta det ljusa och det mörka i kärlek.

Vad gör debatten om inkluderande med oss? Med mig skapar den ångest och det känns som att utrymmet att vara människa krymper ännu mer. Jag får veta: för att tillhöra behöver jag tro och förstå en text exakt som någon annan. Jag behöver rätta mig i ledet för att passa in. Under lång tid var det denna ångest som höll mig tyst. Som fick mig att inte våga ta ställning trots att jag trodde annorlunda, trots att det inte bara skadade alla dem debatten berör utan också mig. För jag ville inget hellre än att tillhöra. Men jag tillhörde aldrig och min tystnad blev en i mängden av dem som skapade en mur som gjorde kärleken ännu mer otillgänglig.

Förlåt!

Du är välkommen som du är till den här världen. Jag tror också att du är välkommen av Gud själv. Den här världen behöver dina nyanser och de perspektiv på livet som du äger. Vi behöver välkomna varandra som dem vi är!

Kanske skaver skon just där, för hur kan jag välkomna någon annan när jag själv inte känner mig välkommen? Ibland kan frigörelsen komma av att vi släpper sargen och tillåter maskerna att falla sönder. Genom att vi ger kärlek till någon annan som avviker kan vi börja älska det avvikande i oss. Ibland måste vi börja med oss själva för att bli kapabla att älska någon annan. Vägen är dock densamma, så länge vi inte välkomnar helheten av vad det innebär att vara människa kommer vi aldrig förstå kärlekens källa fullt ut.

Till dig som känner igen dig i texten ovan och har svårt att ta emot dig själv som du är. Vad skulle hända om du testade tanken att du är välkommen precis som du är?

Till dig som kommit ut i alla dina färger och former! Tack för att du lär mig mer om vad det innebär att vara människa och hur stor min Gud kan få bli! Fortsätt lev i den frimodighet du erövrat, den frihet du besitter skapar utrymme för så många fler. ❤️

För dig som vill fördjupa dig mer i ämnet vill jag rekommendera sidan ”ett gott hem” , som Niclas Öjebrandt skapat, den sidan ger mycket matnyttigt för dig som vill bearbeta din bibelläsning och teologi!

Jag vill också tipsa om den bok som gjort debatten aktuell igen ”En enda kropp” !