Josefin Lennartsson

Det blev ett längre uppehåll i den här serien. Jag har egentligen tänkt runda av och samtidigt. Hur gör man det? Det tar ju inte slut.  Men det här blir ett av två avrundande inlägg här om #kyrkanochmetoo .

Sedan årsskiftet har den kristna tidningen Dagen publicerat ett antal artiklar på temat sexuella övergrepp och maktmissbruk av kristna ledare. Det är en artikel om den avkragade fd biskopen Thomas Petersson, som kommit ut med en bok om ”otroheten”som ledde till att han blev avkragad. Det är en rapport om utredningen kring Mike Pilavachi som jag skrivit om inledningsvis i den här serien. En artikel om en Nigeriansk ”megapastor” och de övergrepp han utförde under tiden han levde. En artikel om en rapport som kommit kring Lutherska kyrkan i Tyskland där övergrepp systematiskt tystats i decennier. Under vecka 7 publicerades ytterligare två artiklar, en om en lovsångspastor i Texas, USA som blivit avsatt för manipulation och sexuella kontakter bakom ryggen på sin fru. Och en riktigt viktig och bra intervju med artisten Terese Fredenwall som jag har anledning att återkomma till i nästa post.

Rapporten om händelsen som ledde till skapandet av denna serie har nu publicerats. Ledarkrisen inom Pingströrelsen startade när Daniel Alm, den dåvarande samfundsledaren, valde att avgå efter anklagelser om ”maktmissbruk med sexuell karaktär”. Pingstledningen agerade korrekt genom att inleda en utredning och Daniel Alm beslutade att lämna sin roll som samfundsledare. Han har dock inte avgått som pastor i Västerås Pingstförsamling och är för närvarande arbetsbefriad från sitt arbete.

Via ombud uttalar sig Alm kritisk till processen och hur pingsts styrelse har agerat. Bland annat kritiserar han det ordval man valt, samt de uttalanden styrelsen gör nu i samband med att rapporten släpps. Bland annat uttrycks att Pingsts styrelse blandar ihop juridik med moral. Men utifrån det jag kan läsa så är det precis det de inte har gjort.

När jag läser det lilla som offentliggjorts kring rapporten och handlingsplan framåt så framgår det tydligt för mig. Att man dels inte funnit tillräckligt med stärkande bevis för att kunna gå vidare juridiskt. Men det innebär inte att det som framkommit inte har hänt, eller att det kan få andra allvarliga följder. Precis som i fallet med ”den avkragade biskopen” så behöver ett agerande inte vara olagligt men kan ändå anses olämpligt. Särskilt med tanke på de förtroenden och den position som personen förvaltat. Vad som framkommer av artiklarna kring rapporten är att Daniel haft en relation som ”gått för långt” och som Alm själv menar var ”ömsesidig”. Återigen kan vi dra paralleller till den ”otrohetsaffär” som ledde till att biskopen blev avkragad. Ärkebiskopen kallade relationen ”asymmetrisk” vilket beskriver de maktförhållanden som måste finnas med i analysen av den här sortens relationer.

Vad jag kan förstå så har Pingst agerat korrekt både utifrån lagstiftning och hantering av situationen. De har erbjudit samtalsstöd till de inblandade, tillsatt en utredning och nu tagit fram en handlingsplan. I handlingsplanen nämns tre steg: steg A var utredningen, steg B är att utreda bakomliggande orsaker till det inträffade och steg C att göra förändringar utifrån vad de kommer fram till.

Det är steg C som är det absolut viktigaste om det ska komma något ”gott” ur en sån här situation. Det handlar om självrannsakan och genomlysning av kultur och struktur. Jag skulle säga att det också är den mest sköra av steg. Frestelsen är stor att leta ”syndabockar” och snabbt vända blad för att fokusera framåt.

Jag hoppas att Pingströrelsen vill ta vara på detta tillfälle för att se över de mekanismer som möjliggör maktmissbruk i alla dess former.

Förövare skapas inte i ett vakuum, de är ett resultat av en kultur som samskapas. Det är den bistra sanningen. Jag såg om Uppdrag gransknings serie om Knutby för en tid sedan. Mekanismerna framträder tydligt, och flera före detta medlemmar erkänner detta själva. De var en del av problemet genom att avsäga sig makten, uppmuntra, stå tysta vid sidan om och godkänna teologin. Det finns många faktorer som påverkar skapandet av förövare inom en kultur. Människosyn och teologi är särskilt betydande faktorer i detta sammanhang. Det är därför svårt att effektivt hantera och arbeta med dessa problem på djupet inom en församling. Att införa nya policydokument och riktlinjer räcker inte för att göra verklig förändring. För att skapa en hållbar förändring måste församlingen aktivt arbeta med den människosyn och teologi som möjliggör uppkomsten av förövare och tillåter överträdelser av gränser.

Jag tror inte förövare är onda människor. Jag tror att nästan vem som helst av oss kan bli förövare. Ingredienserna finns hos oss alla, men alla agerar inte på dem, alla utnyttjar dem inte till sin fördel. Det valet är vad som skiljer en förövare från en annan.

Får man som människa göra misstag? Får en rörelse vara mänsklig? En församling inte vara perfekt? Självklart!

Frågan är vad man gör när bristen/okunskapen/bräckligheten blir synlig? När det skiter sig och människor tar skada. Hur man väljer att hantera frågan och hur långt man vågar gå i att sortera ansvar.

När det kommer till ansvar så är det ofta här det fallerar. När det inte går att peka på ”någon annan” utan det också handlar om hur jag ser på andra, hur jag agerar och hur jag bidragit. Det är utmaningen som riktas till oss alla när en ledare visar sig mänsklig och bristfällig.

Vill du veta mer om mekanismerna som skapar maktmissbruk och övergrepp så håller jag ett webinar om #kyrkanochmetoo på torsdag den 22 feb 18.30. Du anmäler dig till detta via Bilda på länken här, webinaret är kostnadsfritt.

Vill du gå djupare, bearbeta ämnet tillsammans med andra och lära dig hur du kan vara med och förändra, så håller jag en samtalscirkel med start den 29 feb 18.30. Även den kostnadsfri och i samarbete med Studieförbundet Bilda. Du hittar mer info och anmäler dig här. Har bara någon enstaka plats kvar i den här cirkeln men är öppen att starta en ny om efterfrågan finns.